Om mig

Innan du väljer mig som Start Director, Kommunikationsstrateg eller Coach är det kanske intressant att veta vem jag är. Vad fick mig att hamna här? Varför gör jag det jag gör?

När jag var liten var jag vild. Skogen var mitt andra hem. Ibland ruskade jag en ödla ur håret till kvällsmaten. Mitt liv styrdes av min otämjda fantasi. Jag behövde inte sysselsättas, inte lockas att göra saker, inte uppmuntras till att leka. Jag hade fullt upp: ibland var jag chef över en gigantisk fabrik, ibland var jag någon sorts projektledare innan jag visste ens vad ordet betydde, ibland var jag till och med en hel TV-kanal, alldeles på egen hand. Min fantasi hade inga gränser.

När jag ser tillbaka kan det förvåna mig hur tidigt jag ville sälja saker. Mina fantasiyrken och uppdrag var inte bara rolig lek – de var även rolig affärsverksamhet. Förmodligen förklarar det varför jag senare jobbade med fastigheter. Eller blev säljchef på TV4. Och varför jag utbildade mig till marknadsekonom…

Tidigt kombinerade jag det med mitt medfödda intresse att skapa: färg, form och innehåll. Klipp och klistrandet blev snabbt en gratulationskortsindustri där jag snart tog betalt per bokstav och skrivet ord. Riktiga kunder var underordnat, de fanns i mitt huvud. Jag fantiserade, planerade men fick det alltid att hända.

Jag var inte gammal när jag upptäckte den lokala reklambyrån. De hittade på saker. Ritade. Skapade. Gjorde affärer. De hade en receptionist och till och med en budbil. Jag var såld, tog mig in och lärde mig yrket. Snart hade jag en egen byrå – även om receptionist och budbil fick vänta. Det skulle visa sig fungera ändå. I rollen som både art director och projektledare, i branschen ofta ansett som oförenliga roller, fick jag bruk för hela min fantasi. Nästan. Verklighetens reklamuppdrag definieras i regel av den som betalar, så vissa projekt fick jag driva på egen hand.

En kund undrade om jag kunde hjälpa till med en bok. Plötsligt drev jag ett förlag. Och gjorde egna böcker. Kryddboken blev kanske inte min största kassako men den hände. Och hade inte den hänt hade aldrig Zanzibar hänt. Där i djungeln, i kjol och flip-flop, fick jag veta att ett bett av den gröna mamban, som bodde just i mina kryddsnår, inte alls behövde innebära slutet på mitt liv. Räddningen fanns i en kokosnöt 10 meter upp, om man bara tog sig förbi Kirkii-aporna. Jag blev aldrig biten. Hade jag inte gjort kryddboken skulle jag heller inte fått göra såsboken. Men det är en annan story. Inte så olik den när jag arrangerade ett vernissage i New York. Jag kanske inte kan påstå att ”alla var där”. Kungen kom i alla fall.

Med åren har jag gjort en hel del. Ibland ställer jag mig frågan: Kan man vara kommunikatör, coach, utbildare, inspiratör, föreläsare och allt vad jag nu är, samtidigt? Gång på gång kommer jag fram till samma svar. Ja, det kan man. Förutsättningen är att man har vilja, intresse, ork och gnista. En smula talang underlättar. På det hela, samma saker jag använde som liten och vild.

Mitt jobb under det senaste decenniet har varit att få andra människor att upptäcka samma sak. Bevisföringen om att jag har rätt får jag dagligen, genom mina klienter.

Vad jag gör om tio år?

Det jag gör idag.

Fast ännu mer.

Hälsningar, Marie